Markus berättelse: Drömmar om morgondagen
Skolans idrottsplan var full av barn och vuxna. Eller det kändes i alla fall så. Jag minns hur augustivinden svepte över mitt ansikte från åkerfältet bredvid. Det var redan höst i luften. Flockar av flyttfåglar på himlen, gulnande löv på gräsmattan och nyblivna ettor på gångvägarna. Den här hösten hade jag fäst särskild uppmärksamhet vid allt detta. Det visade att sommaren var slut och att hösten var här. Det var dags för nystart. När det nya läsåret inleddes där på idrottsplanen och jag stod där och tittade ettorna i ögonen förstod jag att vi alla på sätt och vis var i samma situation. En spännande ny början.
Jag är Markus, rektor och klasslärare. Vid sidan av mitt arbete arbetade jag som doktorand vid Helsingfors universitet inom doktorandprogrammet i skola, fostran, samhälle och kultur. Dessutom upprätthåller jag min passion för att skriva genom att ibland arbeta med min firma Tarinatähti.
Efter grundskolan avlade jag en dubbelexamen vid Utbildningscentret Salpaus. Vid yrkesskolan avlade jag grundexamen i företagsekonomi och vid gymnasiet studentexamen. Efter ett år i armén började jag studera pedagogik i Helsingfors och utexaminerades som magister med inriktning på klasslärare i januari 2021.
Jag har ofta funderat på vad jag egentligen ska bli när jag blir stor. Jag anser att det är viktigt att reflektera över det eftersom det hjälper en att fundera på sina egna färdigheter och intressen. Redan som barn kan man leka en sådan tankelek, så länge det alltid finns drömmar och fantasier med i reflektionerna. Själv ville jag som barn bli Kalle Anka-ritare. Jag älskade Don Rosas berättelser och var säker på att jag skulle bli minst lika bra.
I något skede drömde jag om att bli författare. Redan i lågstadieåldern skrev jag många ganska långa berättelser på pappas laptop. Berättelserna skrevs ut som ett häfte på pappas arbetsplats och delades ut till familjemedlemmarna så att de kunde läsa dem. Även om jag i dag hittar mycket att förbättra i dem, berättar de ändå om vem jag egentligen är.
I gymnasieåldern blev reflektionerna kring vilken riktning mitt liv skulle ta något allvarligare. Snart var det dags för min åldersklass att gå vidare antingen till arbetslivet eller till fortsatta studier. Min starkaste tanke var då att sträva efter att komma in på handelshögskolan och få en karriär inom ekonomi. Plötsligt förändrades dock mina tankar och jag beslöt att i första hand söka in till pedagogiska studier för klasslärare. I bakgrunden fanns en stark känsla av att arbetet var betydelsefullt och en enormt fin tanke som en bekant sa till mig: ”Markus, kom ihåg att ingen någonsin glömmer sin lågstadielärare.”
Jag har aldrig beräknat eller planerat
När jag gjorde mina första vikariat bland små elever kände jag att arbetet var ansvarsfullt och betydelsefullt. Jag förstod att världen förändrades även på andra håll än i börsbolagens styrelser och på Arkadiabacken. Det hände här, i det här klassrummet, med de här barnen.
Under studierna väcktes mitt intresse för vetenskap och forskning. När jag skrev min pro gradu-avhandling fick jag mycket bra handledning och samtalshjälp med mina argument och slutsatser. Jag förstod att den fria vetenskapen har ett egenvärde: den upprätthåller samhällsdebatten, utvecklar samhällen och erbjuder ett ryggstöd för alla branscher. Därför märkte jag då jag efter att ha utexaminerats inledde läsåret i min första tjänst hösten 2021 att jag förenat två passioner: lärarjobb och forskning.
Jag har fått ta del av en stark ledning och handledning i mitt eget liv. I min karriär har jag fått förundras och vara nyfiken. Jag har fått pröva på många yrken i genom sommarjobb, såsom att arbeta som försäljare i olika butiker och plocka jordgubbar. Samtidigt har jag blivit bekant med otaliga fina människor. Runt mig finns ett skyddsnät som fortfarande utmanar, uppmuntrar och förlåter. Mina föräldrar, syskon och vänner gör att jag känner stor tacksamhet varje dag.
Jag har aldrig beräknat eller planerat, utan snarare drömt och fantiserat. När man förstår att de viktigaste sakerna i livet inte har att göra med karriär, ära eller pengar, blir människan fri att se på framtiden med lättnad. Det är bra att varje dag ge lite utrymme för drömmar och fantasier.
Livet är en stor gåva som det lönar sig att ta emot med nyfikenhet och entusiasm.
Markus Koskinen