Vad förändrades när coronaviruset fick oss att utveckla Jobbmarknaden hemma?

En stor del av arbetsplatserna har övergått till distansarbete, vi undviker fysiskt umgänge och möten och skoleleverna tillbringar dagarna hemma och studerar mer eller mindre virtuellt. Hur syns denna exceptionella situation i Jobbmarknadens utveckling?

Min egen erfarenhet är åtminstone att väldigt lite hittills. Vi arbetar med Jobbmarknaden även i den normala vardagen på många orter och enligt modellen med flera leverantörer. I praktiken innebär detta att vi sitter fysiskt på olika håll i Finland – jag har arbetskamrater nu även i Lahtis, Helsingfors, Tammerfors, Jyväskylä, Tavastehus, Åbo och på några andra orter.

Mina arbetskamrater kommer dessutom från olika enheter vid KEHA-centret som utvecklar Jobbmarknaden samt från flera underleverantörer och leverantörer. Trots orten och lönebetalaren arbetar vi tillsammans, som ett team, för att uppnå ett gemensamt mål.

Kunder, samarbetspartner och andra intressentgrupper får också på distans sin röst hörd i utvecklingen av Jobbmarknaden. Vi för en gemensam diskussion om utvecklingsarbetets riktning, i små och stora frågor, nu i huvudsak med hjälp av webbinfo, en gemensam webbarbetsplats och en helt traditionell telefon. I kommentarerna fanns just arbetsplatsannonsernas framtida utseende och till detta får vi också användarnas kommentarer och observationer med under våren.

I undantagssituationer verkar gemenskapen till och med öka

Våra arbetsveckor består normalt av flera virtuella möten och självständigt arbete vid datorn, både på distans och på kontoret. Därför var övergången till distansarbete inte en så stor förändring för många av oss och arbetet har till stor del fortsatt med samma vardagliga rutiner. En positiv observation i undantagssituationen har visserligen varit att gemenskapen till och med har verkat öka något. Arbetskamraten på några hundra kilometers avstånd finns alldeles intill, och frågar hur det går under morgonkaffet.

Undantagstillståndet och tillbakadragandet till arbete för sig själv syns i Jobbmarknadens utveckling mest genom att vi tyvärr inte kan planera vårt gemensamma arbete ansikte mot ansikte, vilket har varit brukligt. Var tionde vecka har vi träffats, diskuterat ansikte mot ansikte och kommit överens om vilka slags mål Jobbmarknaden ska främjas med – vilka fördelar kan vi erbjuda användarna nästa gång? Även nu kan vi visserligen fira en gemensam planeringsdag, men virtuellt, förhoppningsvis dock i en lika inspirerande atmosfär. 

Hemskolelever blickar på framtidens arbetsliv

Undantagstillståndet har visserligen också medfört fördröjningar i vårt arbete: ibland belastas näten för mycket och kontakterna kan vara dåliga, skolelever som studerar hemma tar uppmärksamhet och dagens tidtabell är inte längre lika smidig som tidigare.

Vi delar också på distansarbetsdagens glädjen och nackdelar – allt från livliga skolbarn som glädjer mer eller mindre till kontorshundar som snarkar. Därtill frågar vi varandra om ergonomi och pausgymnastik. Den vanligaste gymnastiken är dock förflyttning från arbetsplatsen till kylskåpet och tillbaka. Tillsammans försöker vi också dela med oss av de bästa idéerna om hur man i familjerna kombinerar flera distansarbetares arbete och skolelevernas omsorg, utan att förlora nerverna. Det är viktigt att vi förstår varandras vardag och utmaningar.

Bland de positiva kommentarerna fanns också en situation där en skolelev upptäckte sig arbeta med samma verktyg och på samma sätt som pappan som satt bredvid. Kanske situationen hjälper mest just framtidens arbetstagare att förstå hur det framtida arbetslivet kan se ut.

Henriikka Kokkola

utvecklingsexpert, UF-centret / Jobbmarknad