Annes berättelse: Drömjobbet kan visa sig vara något man aldrig ens drömt om

Det visade sig att yrkeshögskolestudierna passar mig bra: för första gången i mitt liv kände jag stor tillhörighet till människorna omkring mig. Även om jag senare också avlagt magisterexamen i samhällsvetenskaper, var det socionomstudierna som skapade grunden för min tankevärld. Jag ser världen genom socialpedagogiska glasögon.

Ofrivillig barnlöshet satte kursen

En annan vändpunkt i min karriär ägde rum när jag för första gången gick med i en kamratstödsgrupp för ofrivilligt barnlösa. Det var som att komma hem. Återigen fanns det människor omkring mig som förstod mig. Senare arbetade jag själv som grupphandledare samt med annan frivilligverksamhet. Min pro gradu handlade om frivilligverksamhetens betydelse för barnlösa. Föreningsverksamheten gav också en ny mening till mina pågående studier i socialpolitik och jag beslutade mig för att satsa på organisationer i min karriär.

Mitt första jobb inom en organisation var i studentkåren. Några år senare var jag den första verksamhetsledaren i Simpukka, föreningen för ofrivilligt barnlösa. Jag blev vald till uppgiften av flera orsaker. Dels hade jag erfarenhet av frivilligverksamhet och dels av barnlöshet. Den tyngsta perioden i mitt liv gav upphov till något positivt.

Jag jobbade i Simpukka i tio år. Under de första åren var jag den enda arbetstagaren i den riksomfattande föreningen. Så småningom utvidgades verksamheten och antalet anställda ökade till fem. Simpukka-perioden var som att gå i en högskola för organisationsledning. Jag lärde mig den hårda vägen hur mycket en enda människa kan och orkar göra oberoende av hur entusiastisk hon är. Jag kände mig privilegierad eftersom jag hade mitt drömjobb. I något skede märkte jag ändå att det var dags för mig att gå vidare: Simpukka förtjänade en ny ledare med ett nytt perspektiv.

Jag ville ta mig an en större organisation. Nu är jag verksamhetsledare för cancerföreningen i Birkaland, Pirkanmaan Syöpäyhdistys. Jag är också ordförande för stiftelsen som administrerar ett hospicehem. Det känns fint att vara en del av den stora organisationen Cancerorganisationerna och att leda en 70-årig förening. Ämnet är viktigt och berör många. Ibland saknar jag ändå det riksomfattande jobbet och tänker med värme tillbaka på Simpukka-åren.

Organisationsledning som karriär och som föremål för forskning

Många blir organisationsledare, men jag ville gå en annan väg. Jag har kompletterat min kompetens med studier i ledarskap. Först avlade jag specialyrkesexamen i organisationsledning, sedan genomförde jag eMBA-studier i social- och hälsoledning. Att utveckla organisationsledningen och arbetshälsan är hjärtefrågor för mig. I min blogg Pelasta maailma (rädda världen) har jag redan under flera års tid tagit upp ämnen med anknytning till arbetsliv och ledarskap.

Förra hösten inledde jag mina doktorandstudier, vilket överraskade mig själv eftersom jag efter den utdragna pro gradu-processen beslutat att inte återvända till universitetet. Jag gör nu en samhällsvetenskaplig avhandling i ett ämne som intresserat mig i flera år. Jag undersöker om organisationsledning är specifikt betingat eller om den är lika inom alla sektorer. Jag utgår från människors karriärhistorier och ställer frågan hur man blir organisationsledare. Därför var det fint att jag fick berätta min egen karriärhistoria.

I mina forskningsintervjuer har jag märkt att många skyr ordet karriär. Det upplevs som högtravande. En karriär antas vara rak och planmässig. Samtidigt kan den uppfattas som en väg eller rutt, man talar ju om karriärväg. Karriären kan också omfatta annat än bara sådant som relaterar till studier eller arbete.

Poängen i min karriärhistoria är att drömjobbet kan vara något som man inte ens kunnat drömma om. Svåra livssituationer kan leda till något bra. Sådant som du gör på fritiden, som till exempel frivilligarbete, kan hjälpa dig att avancera i karriären. När jag rekryterar nya arbetstagare förutsätter jag inte nödvändigtvis en viss utbildning eller arbetserfarenhet, utan jag betraktar helheten: hobbyer, intressen, motivation och personliga egenskaper. Ofta är det just avstickarna från karriärvägen eller till och sidospåren som kan vara avgörande för valet.

Anne Lindfors