Ilonas berättelse: Fritidsaktiviteter ger utdelning i arbetslivet

För mig var det studierna och min examen som banade min väg in i arbetslivet. Jag började studera vid Jyväskylä universitet genast efter gymnasiet och blev magister på 4,5 år. Mitt huvudämne var finska och som biämnen läste jag kommunikation, handelsvetenskaper och litteratur. Vid universitetets språkcentrum studerade jag bland annat franska, ungerska och hebreiska.

Under studietiden arbetade jag flera somrar i ett försäkringsbolag, där jag fick göra mångsidiga uppgifter inom försäkringshandläggning och kundservice. Senare fick jag en praktikplats inom kommunikation i samma koncern. Den platsen kändes genast rätt. Å andra sidan tyckte jag också om andra arbetsuppgifter som jag haft under årens lopp och som generalist är jag alltid intresserad av nya saker.

Mitt nuvarande jobb fick jag via en öppen ansökan. Efter min examen från universitetet blev jag genast familjeledig och återvände till mina gamla hemtrakter i Satakunta. Det finns inget överflöd av jobb inom kommunikation ens i en medelstor stad, så jag skickade många öppna ansökningar till olika kommunikations- och marknadsföringsbyråer samt till de stora företagen i regionen. Lyckligtvis råkade kommunikationsbyrån Kumppania behöva en deltidsanställd projektchef.

Jag började jobba 60 procent och så småningom på heltid med fast anställning. Nu är vi redan fem projektchefer och jag har själv fått utforma min arbetsbeskrivning och växa med uppgiften och företaget. Det är en härlig känsla när man får positiv respons genom att vara sig själv och när man kan överträffa förväntningarna med ganska små insatser. Jag kommer till exempel ihåg när min arbetsgivare sade att jag står först på listan när det blir möjligt att klona projektchefer.

Alla har nätverk

Det mest inspirerande i mitt arbete är att producera olika tidningar och publikationer, något som jag till min glädje har fått fokusera på under de senaste åren. Mina dagar fylls av bland annat kund- och personaltidningar, årsberättelser och nyhetsbrev inom företagsvärlden. Jag skriver också själv regelbundet olika artiklar för både kunder och Kumppanias egen kommunikation. Dessutom har jag märkt att jag har en passion för ansvarskommunikation. Med arbetsgivarens stöd har jag studerat både miljövetenskap vid öppna universitetet och specifika kommunikationshelheter.

Det absolut bästa med mitt nuvarande jobb är att det är mångsidigt och flexibelt. I en kommunikationsbyrå arbetar man hela tiden parallellt med flera kunder och olika projekt, vilket gör arbetet mångsidigt i sig. Varje projekt erbjuder en naturlig möjlighet att lära sig nytt och fördjupa sin kompetens ytterligare.

Vid sidan av mitt jobb har jag också arbetat aktivt med kommunikation i olika scoutprojekt. Jag har bland annat ansvarat för kommunikationen och marknadsföringen vid stora evenemang. Jag vill gärna lyfta fram att de flesta har nätverk också utanför jobbet. Dessa kan vara till stor tvärvetenskaplig nytta i oväntade situationer.

När är det nog?

När jag blickar bakåt inser jag att min karriär har framskridit harmoniskt från jobb till jobb och att jag fick en fast anställning snabbt, vilket verkar vara relativt ovanligt för millennialgenerationen. Men när det väl begav sig kändes framstegen varken säkra eller tydliga – och det gör de fortfarande inte. Jag är dock övertygad om att det är en bra idé att vara så aktiv som möjligt i arbetslivet (och i livet överlag) och att själv driva saker framåt.

En utmaning i dagens expertarbete, som också jag känner väl igen, är att inse när det är ”nog”. Jobbet tar aldrig slut, men om man inte inser sina gränser riskerar man sitt eget välbefinnande. Jag arbetade 80 procent av egen vilja i flera år. Förkortad arbetstid innebär framför allt att något alltid blir på hälft, och att det finns gemensamma frågor man borde behandla mellan kl. 15 och 17. Enligt min erfarenhet är det dock man själv som ställer de högsta förväntningarna.

Om man försöker lära sig själv att jobbet ska utföras under arbetstid och annat under resten av tiden, blir det så småningom en rutin som man inte vill ifrågasätta hela tiden. Då orkar man också vara flexibel och tillfälligt jobba mer när det behövs. Jag tror att välbefinnande kräver balans: man tål många olika händelser i livet så länge det är fråga om olika saker som inte påverkar varandra. Mitt liv utanför jobbet består av en lämplig balans av familjeliv, läsning, motion och andra hobbyer.

Ilona Nordlund