Tuulias berättelse: via läroavtal och arbetskraftsutbildningar till drömjobbet

Min karriärberättelse börjar egentligen redan då jag tar på mig den vita mössan. Jag visste redan då att jag inte ville söka mig till en yrkeshögskola eller ett universitet, eftersom jag inte var någon vidare plugghäst. Vad skulle jag då göra?

Jag hade hört talas om läroavtal inom olika branscher. Studera ditt yrke samtidigt som du arbetar; det perfekta alternativet för mig! Då behövde jag bara hitta en intressant bransch och ett yrke. På den tiden var jag mycket intresserad av bilar och av att arbeta med människor. Därför började jag fundera på bilbranschen och försäljaryrket. Kanske inte det vanligaste intresset för en ung kvinna i tjugoårsåldern!

Som genom ett mirakel hörde jag via en bekant om en ledig plats i en bilaffär. Jag kontaktade verkställande direktören, kallades till intervju och blev vald till bilförsäljare med läroavtal.

Totalt arbetade jag cirka 12 år på samma arbetsplats. Under de åren hamnade två olika yrkesexamina i bakfickan: försäljarexamen och sekreterarexamen. Dessutom fick jag utföra varierande arbetsuppgifter såsom försäljning, marknadsföring, sekreterararbete och uthyrning av bilar. Under årens lopp blev jag allt mer intresserad av marknadsföring, vilket ledde mig bort från bilbranschen och mot mina drömmar.

Arbetslöshet och frustration

Vägen mot mitt drömyrke var stenig. Då jag sade upp mig från bilfirman följde en karens, vilket ledde till att min ekonomi var mycket ansträngd samtidigt som arbetslösheten gnagde i sinnet. Lyckligtvis hade jag fått ett extraknäck som programledare på den lokala radiokanalen, vilket höll mig vid gott mod och min kreativitet vid liv. En viktig bit fattades dock i mitt liv: ett heltidsjobb.

Jag skrev flera arbetsansökningar – utan resultat. Då och då slogs jag av tanken att jag ändå borde ha studerat mer. Jag tänkte att alla arbetsgivare krävde en utbildningsbakgrund och att jag säkert skulle ha fått bättre arbete om jag haft en bra utbildningsgrund. En dag stötte jag dock på en annons gällande möjligheten att delta i arbetskraftsutbildning – och dessutom i marknadsföringsuppgifter. Det här ville jag delta i! Slutligen kom jag med i utbildningen som varade i ett halvt år och där målet var att man skulle få ett jobb. Efter att utbildningen avslutats blev några av de omkring tjugo praktikanterna utan arbete. Jag var en av dem.

Framför mig hade jag igen arbetslöshet. I det här skedet började det kännas frustrerande att skriva ansökningar, då jag redan hade flera besvikelser bakom mig. Jag skämdes över att vara arbetslös. Jag kände mig som en total nolla. Mitt tillstånd blev inte bättre av de många gånger som jag väntade på att rekryteraren skulle ta kontakt om processens framskridande, men ingenting hördes. Den sökande lämnades i sticket. Om jag någon gång blev kallad till intervju, blev jag inte vald. De kanske värsta slagen under bältet var de gånger intervjuaren ringde och meddelade att jag hamnat på andra plats i processen. Även om jag borde ha varit glad över att ha kommit på andra plats bland ett stort antal sökande, kändes det nästan som världens undergång.

Denna längsta arbetslöshetsperiod pågick i drygt ett år. Under den tiden skickade jag ett antal arbetsansökningar.

Snuttjobb och ny arbetskraftsutbildning

Efter den längsta arbetslöshetsperioden började min framtid se ljusare ut. Jag fick in en fot i arbetslivet, först i uppgifter som marknadsföringskoordinator, och efter att arbetsavtalet upphört arbetade jag med kontorsuppgifter i min mans familjeföretag och som däckmontör. Även om jag var medveten om att jag var visstidsanställd och skulle bli arbetslös igen hade jag fått mer energi för att söka arbete, och jag gav inte upp förrän jag hittat det jag sökte.

Jag hann vara arbetslös i ett par tre månader, när en ny arbetskraftsutbildning dök upp bland platsannonserna. Till en början förhöll jag mig något skeptisk till denna annons. Tänk om jag inte får jobb den här gången heller? Tänk om jag inte ens får delta i utbildningen och blir besviken? Mina tankar fylldes av frågor och tvivel. Lyckligtvis gav jag dem inte för mycket makt, utan sökte modigt till utbildningen. Resten är historia.

Stjärna på marknadsföring

Utbildningen hölls våren 2020, varefter jag fick en fast anställning på det företag där jag var på praktik. Här är jag fortfarande och jag känner att jag har hittat rätt plats och har ett arbete som är rätt för just mig. Jag ansvarar för marknadsföringen på min arbetsplats och är försäljningsassistent. Varje dag är det trevligt att komma till jobbet och jag har det riktigt bra.

Jag hoppas att min berättelse kan ge dem som idag är arbetslösa tro och en ljusglimt. För ett drömjobb krävs inte alltid lång arbetserfarenhet eller examen i branschen. Din personlighet har mycket stor betydelse. På arbetsplatsen är det ändå fråga om möten mellan människor. Tveka inte att söka ett jobb som intresserar dig.

För företag som rekryterar har jag ett tips: låt inte bli att meddela om rekryteringsprocessen. Det mest obehagliga för den arbetssökande är att vänta på att bli kontaktad utan att någonsin bli det. Att låta bli att svara är inte heller fördelaktigt för ditt företags arbetsgivarimage, så sköt rekryteringsprocessen med heder ända till målet.

Tuulia Erola